När livet med en unghäst inte blev som jag hade tänkt mig…

Jag har ju en fantastisk liten unghäst, som faktiskt inte är SÅ ung längre! Han fyllde ju hela fem år för snart två månader sedan, vad hände med tiden?? SA Eunik heter han (för att han är alldeles unik!), men jag brukar kalla honom för Niiken. Ibland Monster, Diva, Dramaqueen, Söt och periodvis Nicke. Som i Nicke nyfiken.

Det är min första egna unghäst som jag hämtade nyårsdagen 2017, världens bästa nyårspresent till mig själv! Tänk att starta 2018 med en helt egen liten sagohäst i stallet. Han såg verkligen ut som en liten sjöhäst, men från de mest magiska skogarna (istället för havet då haha).
Jag skulle kunna skriva en hel bok om livet med min första unghäst. Alla förväntningar från andra, och från mig själv. Att lära känna hästen samtidigt som man ska lära den livet. Olika misstag, onödig press och tålamodet. Det finns mycket under de här tre åren som jag önska att jag hade gjort annorlunda, men jag är samtidigt stolt över mig själv för vart vi står idag och för hur vår relation ser ut idag. Vi har under de här tre åren hunnit byta stall hela tre gånger, och nu är första gången som vi stått ett helt år på samma ställe och inte planerar att flytta på ett bra tag. Flytt tar enormt mycket på krafterna, och det fanns annat som också gjorde att jag mådde riktigt dåligt under de åren. Mycket onödiga konflikter, både från nära relationer och från annat håll. Det absolut sämsta förutsättningar för att samtidigt kunna njuta av unghäståren, såklart inget jag planerade utan livet hände, kanske för att vi skulle hitta rätt tillslut. Det känns som att det är först NU, tre år senare som jag faktiskt njuter av livet runt mina hästar.

Trots det, så har jag en fantastisk liten häst vid min sida! Han världens lättaste att lasta, blir snabbt trygg på nya platser och finner sig fort vid nya situationer. Vi har haft våra stunder där jag nästan gett upp, för att han kan vara så otroligt envis, kaxig och ibland lite ”divig”, men trots det, otroligt snäll och lekfull. Jag kommer att skriva en närmare presentation om mina hästar snart, men det är så svårt att sluta skriva när jag väl börjat…

Vad jag vill komma fram till är att jag är stolt över mig själv, och jag måste vara det nu. Jag vet att inget blev som jag hade tänkt, att jag känt mig stressad över att jag red in honom sent, över att inte vara i närheten av vad många förväntar sig att en unghäst ska kunna vid det här laget. Men det är min första unghäst, han är bara fem år och förhoppningsvis får vi 25 år till tillsammans. Och jag VET att han kommer att bli ännu mer fantastisk när han växer upp. Varför stressa? Min bästa egenskap när det kommer till hästar är att ha tålamod.

Får aldrig glömma bort det.

Fotograf: Malte Myrén Pettersson

Vad vi jobbar med just nu!

Det jag egentligen skulle gjort ett inlägg om, haha!
Markerna har torkat upp efter vintern, och vårt största fokus är att ge oss ut, ut, ut i naturen!! Jag märker att han har ett behov av att springa, och vi behöver ökat tempot i ridningen mera. Han är supertrött på ridhuset (vilket jag förstår), så där lyckas jag inte motivera honom tillräckligt till att öka tempot. Ute är det lättare att få honom motiverad till att springa, så målet är att jag ska kunna rida ut på honom själv så snart som möjligt. Än är han lite för osäker för det, och då tappar han framåtbjudningen.

Han är en introvert häst, så när han blir osäker så stannar han och bromsar sig själv. Sen så kan han från 0 till 100 gå från att vara helt stilla till att snurra runt och sticka iväg. Jäkligt snabb är han! Vilket jag gärna undviker såhär i början, då jag anser att det är då man (jag) lättast flyger av hästar haha…

Vad är planen då?


1. Rida ut med andra.
Eftersom jag är så gott som själv med mina hästar så har den biten varit svår att få till. Men tack och lov så har min sambo lärt sig rida under våra fyra år tillsammans, så tack vare honom så kan vi ge oss ut tillsammans ibland, när han har tid. Han rider i regel alltid Nappe, och det som är så bra med Nappson är att den hästen helst vill gå först och rör sig väääldigt fort! Vilket gör att jag och Nikisen får många tillfällen att trava och galoppera ikapp. Det jobbiga med den biten är att Nappe blir då lite grinig, han vill ju inte att vi ska rida förbi honom haha, så han blir lite extra svårriden för min sambo. Lite hetsig och tävlingsinriktad. Men det har gått bra hittills ändå =) Min sambo, eller ah, Malte heter han ju. Han är härdad vid det här laget!

2. Gå ut på promenader själv.
Det är inga som helst problem, något jag gjort med honom sen han kom till oss två år gammal. Det kan hända kanske 1-2 gånger per promenad där han blir rädd för något och kastar sig iväg, men hittills så har jag bara tappat honom en gång under våra tre år tillsammans så det är sällan något problem.

När jag promenerar nu så passar jag på att jogga lite med honom på ängarna, men slutar alltid med att jag får springa för han tar låånga steg och bjuder mer än gärna på framåt. Och så blir han lite naffsig om det går för långsamt. Med tiden kommer jag att variera att sitta på honom och och promenera när vi är själva, men jag tar det hellre för långsamt än pressat och för fort. Jag vill ju att vi båda ska tycka att det är roligt!

3. Prova ut sadel.
Det som har bromsat mig lite med att rida ut själv på honom är att jag har inte en sadel som sitter som den ska. Jag har två som fungerar, som inte skadar honom, men som ändå inte är de mest optimala. Jag måste ta ut någon som kan hjälpa mig, så efter nästa löning sår jag ta tag i det där…

Såhär är det, jag litar på min balans. Kom igen, jag har ägt hästen Ior i tio år, han har lärt mig ett och annat. Men i förra stallet när gav mig ut med barbacka-sadel så åkte sadeln runt när Niken gjorde en helvändning. Att sitta kvar då är så gott som omöjligt, så jag litar inte på några sadlar för tillfället haha. Vilket gör att jag fegar ur lite. Det känns som ett sådant onödigt sätt att ramla av på, och det kan dessutom bli rätt så farligt om man har otur, speciellt om man har stigbyglar.

4. Köpa en ridväst
Kan vara en bra grej om man ska ut och äventyra i skogarna.

5. Ta BE-körkort!!!
Jag skriver teoriprovet om cirka en månad. Sen har jag ett år på mig att klara uppkörningen. Därefter blir det att köpa en dragbil, och BAAAM, jag kan lasta ponnyn och köra ut till mina vänner för att rida ut med dem!!! SOM jag längtar. Man kan inte köra våran transport med vanligt B-kort, och jag ser ingen anledning att köpa en ny transport då våran är perfekt att köra två hästar i och en massa massa last, utan att det blir olagligt tungt. Ni får inte glömma att jag faktiskt rider tornerspel ibland.. Men drömmen är att en dag i framtid och äga en B-kortslastbil… Tänk att ha båda alternativen…

Jag kommer inte att sluta träna i ridhuset eller på ridbanan, speciellt när det är dåligt väder. Men tänker mig att vi ger oss mellan 4-5 dagar i veckan och kör ridhuset 1-2 dagar där vi mest tränar från marken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *