En lista till återhämtning

När jag var hos min kurator vid 08 imorse så konstaterade hon att jag inte har eller lider av ångest, ”på pappret”. Vi gick igenom olika formulär och jag svarade på frågor om hur jag känner/agerar i olika situationer osv. Eftersom det finns olika typer av ångest, och av någon anledning så stämde inget av dessa in på mig. Jag vet inte om det berodde på formuleringarna på frågorna eller om jag bara glömt bort att jag visst är väldigt orolig av mig ibland. Jag tror att jag lever väldigt mycket ”här och nu”, och just precis nu så mår jag ganska så bra. Jag vet att det jag ibland/brukar bli orolig över oftast beror på tidigare erfarenheter. Som att jag verkligen inte vill göra några misstag som resulterar till att mina hyresvärdar skulle börja ogilla mig och tillslut vilja slänga ut mig och hästarna… Jag har haft enormt mycket otur när det kommer till olika stall genom åren. Just det är en annan story som jag inte orkar med att berätta om, men oron för att hamna i samma sits igen sitter ganska så djupt i mig och blir såklart värre när jag allmänt inte mår så bra.

Jag förstår ännu mer nu varför det är så svårt att sätta ord på just ångest, för den ångesten jag känner och har nära till, inte riktigt passar in i formulären. Men ändå kan jag skriva texter som gör att andra känner igen sig. Det är så intressant, men samtidigt lite läskigt att jag faktiskt skriver så öppet om det. Det öppnar upp för andra att hobby-diagnostisera mig, vilket i sig inte rör mig sååå mycket eftersom det är jag som känner mig själv bäst och jag vet att en text kan tolkas på tusen olika sätt. Men när det kommer till personer i min närhet som gör det… Alltså som diagnostiserar mig, utefter vad jag skriver eller berättar ibland, då känner jag mig sårbar. Men så har det alltid varit, familj och nära vänner påverkar mig enormt mycket inom allt. På både gott och ont.
Jag skulle kunna skriva hela dagen om det här haha! Det är så typiskt mig att spinna vidare och vidare utan något slut. Men tiden går och det börjar bli dags för mig promenera till stallet och äntligen få mysa med hästarna utan någon tidspress!! Det bästa som finns.

Men först… En sak som vi kom fram till idag

…var att jag inte riktigt lyckas återhämta mig, och att lågintensiv träning samt mindfulness är något som skulle kunna hjälpa mig. Jag har redan tänkt den tanken, men skulle behöva göra en faktiskt plan, och ta mig tiden till det. Jag har tidigare kännt att jag vill prioritera högeffektiv träning för att det är roligare, och jag får snabbare ”resultat” av det. Men efter dagens möte så tänker jag lite annorlunda mer långsiktigt på vad just jag behöver. Som min kurator sa, ”jag hör på dig att du inte vill krascha”. Jag är såpass medveten nu om hur lätt det är för mig att allt blir för mycket, och ja, jag är livrädd för att en dag inte alls fungera. Jag har kraschat till viss del hittills, men aldrig helt. Så nu måste jag prioritera om, och hitta mina sätt samt nya sätt att återhämta mig på, och skapa en rutin kring det.

Det här vill jag prioritera från och med nu,


Meditation
Bara 5 min om dagen är en bra början, och något jag kan göra nästan vart som helst.

Yoga

Följa olika klipp på youtube, tills jag känner mig såpass säker på de olika positionerna så att jag kan köra ett eget pass bara på känslan. Lära mig känna vad kroppen behöver för stunden.

Jogging

Här kan jag lätt bli lite för mycket och börja springa istället. Utmaningen blir att ta det långsamt, i sådan tempo att jag samtidigt skulle kunna ringa och prata med en vän.

Rida ut
Det blir som en typ av meditation för mig, där jag bara är med hästen, naturen och infinner mig i nuet. Speciellt med hästen Nappe, för med honom kan jag bara åka med utan minsta ansträngning. Ior är lite för wild and crazy för att kravlöst rida ut på själv och Nikisen är inte riktigt så trygg i sig själv ännu ute för att jag inte ska behöva vara beredd på att det kan bli ”åka av” haha. Bonito rider jag inte, så för honom är det promenader ute som gäller. Så det får bli både promenader och uteritter, mer av sådant resten av året.

Vara ute i naturen
Känna vinden i ansiktet och känna strukturerna med händerna från träden, höra ljuden, andas in luften och notera dofterna. Uppskatta det som finns precis utanför dörren, och ibland hitta nya ställen. Kanske åka iväg någon gång i månaden bara för att få promenera och upptäcka helt nya platser.
Vandra kortare sträckor utan varken ha musik eller podd i öronen.

(åh vad jag önska att jag hade min hund nu...)

Jag 2017, sista året från när vi bodde på Gotland.
Fotograf: Malte Myrén Pettersson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *